♥

Hej!
Mitt namn är Sara och jag är 21 år. Jag har ett varmblodssto som heter Samina och hon är 23 år gammal i år. Det känns fel att skriva att hon är gammal när hon själv inte ser sig som äldre än 4 år. Hon är otroligt pigg för sin ålder och säger inte nej till att fräsa fram i skogen eller gå ett dressyr-/hoppass på banan. Nu rider jag inte längre någon jätteseriös dressyr eller hoppar högre än 60 cm. Vi har börjat fokusera på annat och har fått upp ögon för andra inriktningar som vi finner inspiration ifrån. Bland annat hittar vi mycket inspiration från western (ska köpa en westernsadel snart, hihi), NH-träning, akademiskt, klassikt osv. Jag tror att det finns något bra att plocka ur varje inriktning och sedan blanda ihop det till något eget, som passar en själv och hästen. I grund och botten tycker jag att man alltid i första hand ska ifrågasätta sitt eget beteende innan man ifrågasätter hästen beteende.



Det är många som har frågat mig genom åren om jag inte vill ha en annan häst som jag kan tävla på. En "riktig" häst har någon till och med sagt. Jag bara ler för mig själv och vet att de som tänker så aldrig kommer ha en sån fin relation till sin häst som jag har till min. Så vida de inte ändrar uppfattning om hästen som individ. Jag har haft Samina hela mitt liv, min mamma köpte henne två månader innan jag föddes (ja, det är från början mammas häst). Även om jag inte har ridit och skött om henne hela mitt liv så har hon ändå alltid funnits i mitt liv och nu vill jag inte ha det på något annat sätt. För mig handlar det inte om tävlingar och priser. Det handlar om att ha roligt med sin häst och göra det som båda individerna tycker är roligt och sådana saker kan vi göra hemma, utan tävlingarna. Jag är inte en sådan person som skulle kunna ha en häst enbart för att uppfylla mina ändamål och önskningar och sedan sälja den när den inte längre matchar min nivå.



Utöver Samina så hjälper jag till med ett halvblod som heter Kristall. Han är en snäll fuxvalack på 15 år som har lärt mig mycket. Han tycker mycket om att hoppa och gå ut i skogen så det är mest det vi pysslar med. Vi satsar inte på något speciellt utan jag gör mest det som för dagen känns roligt för både honom och mig. Han är för tillfället inte helt fräsch då han har haft problem med rygg och SI-led. Det ska snart kollas upp igen och då hoppas vi att han kommer bli lika fräsch igen som han var efter förra behandlingen!



Det var nog allt för mig, jag bloggar på http://highschoolneverends.blogg.se om ni är nyfikna och kanske vill läsa mer om mina och hästarnas vardagsäventyr!

Tack Mysan för att jag fick gästblogga på din fina blogg! :)

Tack själv Sara för att du ville gästblogga hos mig! :)

Hej, jag heter johanna sällström & är 15år, jag bloggar på jsjumping.blogg.se Jag har ett fullblod som heter big fighter & är 16år. Vi två tävlar hoppning tillsammans. Jag har stora mål med fighter, båda falsterbo & globen är mål till nästa år! Just nu tävlar vi 100-1.10cm men siktar högre! Jag har även en hund som heter mirre & är 7månader. Jag bor i en liten stad som heter oxelösund, en tråkig stad men som tur finns ju jag;)



Fighter min häst är ju i äldre dagar men en riktig piggelin! han älskar att hoppa & busar gärna efter hindrerna. Jag köpte honom för 2 år sen hos linda heed. Han har tidigare gått 1.30 hoppning. Fighter är en perfekt läromästare från att ha gått över från ponny till storhäst. Vi brukar kalla honom ior ibland för han är lika snäll som ior i nalle puh:)) Fighter har en väldigt fin stam, hans pappa har gått EM & farfar har gått VM, han har även en halvbror som tog OS guld 2000 i hoppning.



På min blogg får du läsa om min & fightere utveckling mot toppen! Jag bloggar om livit som hoppryttare, hur de är att rida storhäst som 15åring medans alla mina vänner rider ponny. Det är en utmaning varje dag, men jag & fighter klarar de tillsammans! Checka gärna in den & kanske lämna en kommentar http://jsjumping.blogg.se

Mvh johanna sällström

Tack Johanna för att du ville gästblogga på min lilla blogg!

Hej! Jag heter Ida Carlsbogård och jag är 15 år. Jag bor några mil norr om Göteborg. Jag har en egen ponny som jag har ägt sedan 24 september 2011. Hon heter Mareen och är en korsning utav Engelskt fullblod, tysk ridponny och massa mer, men hon står som tysk ridponny i passet. Hon är född 2000. Hon älskar att hoppa, och hon är väldigt duktig på det också! Hon har tävlat upp till LB+5 med placering med föregående ryttare. Vi satsar på att starta LA innan våran tid är slut! Hon är även duktig på dressyr men det är ingenting som vi satsar på, vi kanske bara kommer ut på någon programridning nångång för skojs skull!



Vi fick dock ingen bra start, "Mirre" fick en spark så att hennes ledkapsel gick sönder på ena bakbenet endast 5 dagar efter vi hade fått hem henne. Det var en allvarlig skada, så den kvällen fick vi åka direkt till Skara djurklinik. Hon fick stanna där i drygt en vecka! Men behandlingen och de gick jättebra så sen fick vi hem henne igen med ett rehabiliteringsprogram som tog 3 månader. Det var först vila, sen promenader och sen igångsättning. Vi följde det noga och i Januari -12 fick vi hoppa igen.
Så detta gick alltså jättebra med skadan och allt, så idag är hon helt återställd!



Men denna skadan gav oss ändå något, vi fick starkare band från början eftersom jag bara var uppe och grejade,myste och borstade varje dag! Tog hand om henne på bästa sätt helt enkelt.
Vi tränade även mycket horsemanship, att hon skulle följa efter mig och så! Inga trick eller så men aa.. Så bandet blev jättestarkt redan efter några månader.
Igångsättningen gick jättebra, dock var hon ju jättepigg, haha! :)



Nu kämpar vi på med både dressyr och hoppning! Vi har varit ute på 3 tävlingar, varav 6 starter. Vi började med 60&70cm CR , felfri båda! Sedan en till tävling i Mars då vi hoppade LD + LC, LD clearround och sedan blev vi dubbelnolla i LCn, gick över förväntan! Tävlingen för bara några veckor sen startade vi LC med ett pet i omhoppningen, och vi bestämde oss för att efteranmäla LB. Hade aldrig hoppat en hel bana på den höjden innan med henne och inte en kombination heller.. Men rundan gick fint, så vi gick i mål med endast 4 fel i den klassen!
Så det är vad vi har hunnit med änsålänge, mer kommer det bli! :) 



Jag har även en blogg som heter http://idacarlsboo.blogg.se där jag uppdaterar många gånger per dag. Skriver oftast om varje ridpass, vardag och massor med utrustning och grejer ;)
Justeja, jag spelar även fotboll vid sidan om ridningen. Men det är ingenting jag satsar på så, mest kul och ger extraträning!

Tack Mysan för att jag fick gästblogga! :D



Tack själv Ida för att du ville gästblogga här! :)

Jag heter Sara och är 16 år och jag har en egen ponny som jag delar med en kompis. När jag inte är i stallet är jag med kompisar eller fotar.

Efter 15 provridningar hittade vi vår Mingus. I december 2011 fick vi honom och nu har vi hunnit med en tävling tillsammans. Han är en renrasig new forest från Åstratorps. Hans riktiga namn är Åstratorps Mingus. Han är tävlad upptill 130 i hoppningen men efter ett kolikanfall inne på banan tycker han inte det är lika kul på dom höga höjderna. I dressyren har han tävlat upptill LA. Mingus är inte den mysigaste ponnyn bara ibland, han är busig i hanteringen dag till dag. Han är en kopia av Mulle, helt tokig i mat. Vid uteritter kan han bli lite piggare då han tycker det är så himla kul.

Jag vill utvecklas med Mingus och lära känna han bättre. Målen är att starta lokalt på LD-LC. I dressyr vill jag först ut på lite klubbtävlingar. Ska börja på LC:1 och sen när det går bättre går vi vidare.

Tack för att jag fick möjligheten att gästblogga här!

Kram Sara, http://tvaryttareenponny.blogg.se

Tack själv Sara för att du ville gästblogga här! :)

KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT KOMMA TILL MOAS BLOGG!

Hej alla läsare till Mysan !

Jag heter då Alva Ohlström, jag är 14 år och bor i härliga Skåne! Jag rider en helt underbar islandshäst som heter Leiknir (mer om honom kan ni läsa lite längre ner).

Ungefär när jag var 5 började jag rida på ridskola. Hade, precis som alla andra, min favorithäst. haha, konstigt nog hette den faktiskt Mysan! Mysan lärde mig väl lite av det grundliga inom ridningen. Hon var en väldigt tittig häst, som blev rädd för det minsta lilla, så här fick jag bra träning för min balans och mitt tålamod.

Jag red på den ridskolan några år, men sen tog det stopp och jag utvecklades inte mer. Kommer inte riktigt ihåg varför, men har för mig att det blev en massa strul med grupperna och jag hamnade i en lägre grupp än det jag hade gått i innan och ridläraren vägrade att erkänna det.

Så jag slutade där och började rida hon en av mammas kompisar som har en massa fina hästar. Hade privat hopplektioner och lärde mig faktiskt väldigt mycket på väldigt få gånger där. Det kanske är några som undrar varför det bara blev väldigt få gånger jag red där, men det var så att jag hade en hopplektion. Lina, som tränaren hette, hade plockat fram cavaletti som jag skulle rida över men samtidigt var det någon annan tjej som tappade en bom när jag var mellan ett hinderstöd och staketet. Hästen fick panik och började hoppa som en rodeo häst. Jag flög av och det sista jag kommer ihåg är att jag ser marken komma i mot mig. Sen har min mamma, tränaren och min kompis berättat att det var kanske en decimeter från att hästen trampade mig i huvudet. Men jag klarade mig bra, fick troligt vis en spricka i armen, men inte värre. Efter det blev mamma rädd och ville inte att jag skulle rida mer, medans jag ville absolut rida mer. Men då fick jag iallafall ett års uppehåll från ridningen.

Sen började jag på en annan ridskola, gick där kanske ett halvår? Det var så dåligt så det inte är sant. Men det behöver vi inte gå in på.

Efter den sista ridskolan, så hittade jag min älskling...

Just nu rider jag en helt underbar Islandshäst som heter Leiknir från Villtofta. Han är mörk brun, men blir nästan helt svart på sommaren. Leiknir har verkligen lärt mig rida på riktigt. Dessi som är ägarna till häsarnas dotter har haft träning för mig och min syster regelbundet. Det är det som har gjort att jag kan rida nu. Innan jag började rida Lejan, som han kallas, kunde jag inte ens få en häst att gå i form. Vilket för mig nu är en självklarhet. Hade jag ytat häst nu, skulle det vara ett krav att den kan lite dressyr.

Har många minnen med Lejan. Både bra och dåliga.. Tillexempel i början när jag red honom, så kunde han bara stanna och vägra gå fram och i stället för att gå fram så bara backade han... Ett bra minne är väl, hmm.. har så många så är lite svårt att välja, men tillexempel när vi var och red på stranden? När vi hoppade en liten bana för första gången tillsammans.

Jag har nu ridit Lejan i två hela år, under dessa två åren har jag lärt mig massor, och har bara denna underbara häst att tacka!

Jag älskar dig Leiknir!

Min blogg handlar mycket om mig, min vardag och Leiknir. Kanske kan vara kul att läsa en islandshästblogg? finns ju inte så många sådana? :)

hehe, ni kan få två bilder på oss tillsammans!♥

Någon som är sugen på att gästblogga här? Mejla mig ditt inlägg.


Glöm inte ställa "frågor" i min This or That HÄR!